Igår tog jag mig en ordentlig funderare på varför saker o ting blir som de blir.

Svaret jag fick var att jag är så otroligt rädd för de förändringar det kan medföra i mitt liv.

Det har jag ju alltid varit, rädd för att förändra saker som jag vet hur det fungerar.

För plötsligt står jag ju där utan en stabil grund, om än destruktiv men för mig stabil.

Igår kväll fick jag dock nog av det, en förändring ska till och den ska ske nu.

Jag har vetat hela tiden hur jag ska göra, men av rädsla för de okända så har jag dragit på det.

Igår blev jag nog redo för det.

Redo för den förändring som kommer att ge en positiv inverkan på livet.

Det finns faktiskt inte nånting som kan vara negativt med det, så vad är jag egentligen rädd för kan man ju fråga sig.

Det startar nu, och fortsätter framåt.

Väldigt tacksam att jag känner mig redo att göra det som krävs nu.

Att få kliva ut på okänd mark kommer göra att jag växer.

Det kommer göra att jag står mer förberedd på oväntade händelser som kommer kanta min väg i livet.

Nu åker vi.

Ha en bra dag

/J

Den frågan ställer jag mig ganska ofta.

Vem är jag egentligen? Vad är mitt syfte med livet?

Att jag ställer dessa frågor för mig själv kanske beror på att jag aldrig riktigt blir nöjd med det jag gör, det som personifierar mig som människa.

Men vad är det för krav jag ställer på mig när allt kommer till sin spets?

Allt jag vill ha är ju ett bra liv, det har jag ju om jag tänker efter.

Jag vill vara en bra medmänniska, nånstans inom mig tror jag att jag faktiskt är det.

Men vad driver mig till en ständig förändring i livet, en förändring i omgivningen.

Är det för att det ska ske saker som ger mig den förändring jag kanske behöver för att behålla den stimulansen som är viktig för mig?

Jag behöver slå mig till ro, få känna tryggheten och lugnet inom mig.

Tvinga bort den rastlösa själen som härjar fritt inom mig likt en orkan.

Mest frågor just nu, men om jag stannar upp, reflekterar och känner efter, så har jag svaren själv.

Jag besitter alla svar, det är troligtvis rädslan för resultatet som hämmar mitt agerande, mitt agerande som krävs för att komma dit jag vill och bli den jag är tänkt att vara.

Jag tänker komma dit...

En dag...

Ha en bra kväll

/J

En gång i tiden levde jag på desperationens kant.

Under åren som gått så har jag sakta lärt mig att acceptera de faktum att allt faktiskt inte kan gå min väg hela tiden.

Jag kan omöjligt få allt jag pekar på.

När jag separerade så var det precis ett sånt prov jag sattes på.

Skulle jag agera desperat eller skulle jag acceptera att det är just så här situationen ser ut?

Jag valde de sistnämnda, och resultatet av det blev en fantastisk kontakt med mina barns mamma.

Jag hade kunnat agera tvärtom och kanske fått det att funka. Men det skulle ju aldrig finnas nån värme eller kärlek där. Det enda vi skulle ha var ett gemensamt tak över huvudet.

Vad är det för liv?

Kasta bort år och dagar bara för att det kan bli komplicerat att bryta upp.

Men att hota med vårdnadstvist och liknande är bara för lågt.

Det är för mig den sista livlinan man kan dra i, men frågan man bör ställa sig då är, vilket liv får vi?

Kommer vi ha kärlek och värme, kommer det finnas glädje och passion eller kommer vi bara att trippa runt på tå för att inte störa den andra parten.

Jag har agerat på liknande sätt tidigare i mitt liv, jag blev inte direkt en bättre människa när jag agerade på de sättet.

Jag har lärt mig att acceptera det som händer, försöker verkligen inte att älta sönder situationen.

Som jag har sagt förut, allt som händer, det händer av en anledning.

Men att blanda in barnen när föräldrarna inte funkar ihop, det är riktig dagisnivå.

Ha en bra kväll

/J

När dagar som dessa går i stillheten och sinnesrons tecken är det lätt att summera många tankar som kanske varit svåra att reda ut tidigare.

Plötsligt är det ganska lätt att förstå vissa saker, varför det är si eller så.

Jag känner mig för stunden väldigt trygg i mig själv, det finns inte så mycket tvekan över saker.

De viktigaste är ändå att försöka behålla känslorna som finns nu, behålla fokus och rätt tankesätt.

Det är tyvärr så lätt att glömma det, ibland alltför lätt.

Just det är väl de stora dilemmat, att behålla allting positivt inom mig.

Även när det blåser snålt.

Men allt jag kan göra är att ge mitt yttersta för att lyckas med det.

Och jag tror jag kommer närmare och närmare för varje gång dessa stunder infinner sig.

Lugn och ro är vackert.

Ha en bra kväll

/J

I mångt och mycket har jag precis det, försökt fylla tomrummet som funnits i själen.

Eller åtminstone de tomrum jag trott att jag har haft.

Kanske var det bara jag som försökte lura mig själv att så var fallet, enbart för att jag skulle kunna ursäkta mig själv att agera på de sätt jag gjorde.

Faktum är ju att det finns inget tomrum i min själ.

Jag har massor och åter massor av underbara saker som fyller mitt sk tomrum.

Massor av bra saker.

Men det beror nog på att jag ofta har sökt de destruktiva, de destruktiva har även ofta sökt upp mig.

Och svag som jag var så föll jag direkt för det.

Idag går jag med små steg tillbaka till det som är bra för mig, till det som får mig att må precis som jag vill.

Bra...

Men sinnet måste vara öppet, våga vara öppet för förändring.

Sluts de inne så är det enkelt att falla tillbaka till det jag kunde bäst.

Nu vill jag inte längre vara bäst på det.

Det är dags att våga vara bra på annat.

Ha en bra kväll

/J

Jag tänker, ganska mycket på ganska mycket.

I stunder av tvivel så tänker jag ofta på sånt jag varit med om.

Vad jag hade kunnat gjort annorlunda.

Men det visar sig oftast att, jag vill egentligen inte ändra nånting.

För det hade betytt att jag inte skulle vara den jag är idag.

Trots mina fel och brister jag bär på idag, så kan jag ändå stå för vem jag är idag utan att skämmas för det.

Jag vet alla fel jag har gjort, tro mig jag vet.

Men jag har fått så otroligt mycket kunskap och jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv.

Det gör jag fortfarande, varje dag kommer det nånting som jag har nytta av.

Jag är långt ifrån perfekt, men jag vet vad jag vill.

Och jag står för mina val i livet.

En dag i taget tar mig längre och längre på den väg jag färdas på.

Och det är en väldigt spännande resa.

Ha en bra kväll

/J

Jag har under några dagar rannsakat mig själv rätt mycket och kommit fram till vissa saker.

Visst, jag har fattat många knepiga beslut även under min nykterhet, och flera personer har tagit illa vid sig.

På nåt sätt lyckas det bli så men det är ju ingenting jag strävar efter.

Resultatet blir oftast att jag slår stenhårt på mig själv.

Alltför hårt ibland.

Men när jag i lugn och ro tänkt igenom saker och sett det med lite andra ögon så kan jag ändå säga att, på de stora hela så mår jag rätt bra.

Det kommer stunder av tvivel men det är bara knyta näven och ta sig igenom det.

Jag kan faktiskt inte göra annat än att säga vad jag tycker och tänker.

Bara jag är ärlig och hjärtat står bakom de jag säger.

Och det gör det nuförtiden.

En väldigt skön känsla som jag tänker stanna kvar i.

En dag i taget.

Ha en bra kväll

/J