En gång i tiden levde jag på desperationens kant.

Under åren som gått så har jag sakta lärt mig att acceptera de faktum att allt faktiskt inte kan gå min väg hela tiden.

Jag kan omöjligt få allt jag pekar på.

När jag separerade så var det precis ett sånt prov jag sattes på.

Skulle jag agera desperat eller skulle jag acceptera att det är just så här situationen ser ut?

Jag valde de sistnämnda, och resultatet av det blev en fantastisk kontakt med mina barns mamma.

Jag hade kunnat agera tvärtom och kanske fått det att funka. Men det skulle ju aldrig finnas nån värme eller kärlek där. Det enda vi skulle ha var ett gemensamt tak över huvudet.

Vad är det för liv?

Kasta bort år och dagar bara för att det kan bli komplicerat att bryta upp.

Men att hota med vårdnadstvist och liknande är bara för lågt.

Det är för mig den sista livlinan man kan dra i, men frågan man bör ställa sig då är, vilket liv får vi?

Kommer vi ha kärlek och värme, kommer det finnas glädje och passion eller kommer vi bara att trippa runt på tå för att inte störa den andra parten.

Jag har agerat på liknande sätt tidigare i mitt liv, jag blev inte direkt en bättre människa när jag agerade på de sättet.

Jag har lärt mig att acceptera det som händer, försöker verkligen inte att älta sönder situationen.

Som jag har sagt förut, allt som händer, det händer av en anledning.

Men att blanda in barnen när föräldrarna inte funkar ihop, det är riktig dagisnivå.

Ha en bra kväll

/J

När dagar som dessa går i stillheten och sinnesrons tecken är det lätt att summera många tankar som kanske varit svåra att reda ut tidigare.

Plötsligt är det ganska lätt att förstå vissa saker, varför det är si eller så.

Jag känner mig för stunden väldigt trygg i mig själv, det finns inte så mycket tvekan över saker.

De viktigaste är ändå att försöka behålla känslorna som finns nu, behålla fokus och rätt tankesätt.

Det är tyvärr så lätt att glömma det, ibland alltför lätt.

Just det är väl de stora dilemmat, att behålla allting positivt inom mig.

Även när det blåser snålt.

Men allt jag kan göra är att ge mitt yttersta för att lyckas med det.

Och jag tror jag kommer närmare och närmare för varje gång dessa stunder infinner sig.

Lugn och ro är vackert.

Ha en bra kväll

/J

I mångt och mycket har jag precis det, försökt fylla tomrummet som funnits i själen.

Eller åtminstone de tomrum jag trott att jag har haft.

Kanske var det bara jag som försökte lura mig själv att så var fallet, enbart för att jag skulle kunna ursäkta mig själv att agera på de sätt jag gjorde.

Faktum är ju att det finns inget tomrum i min själ.

Jag har massor och åter massor av underbara saker som fyller mitt sk tomrum.

Massor av bra saker.

Men det beror nog på att jag ofta har sökt de destruktiva, de destruktiva har även ofta sökt upp mig.

Och svag som jag var så föll jag direkt för det.

Idag går jag med små steg tillbaka till det som är bra för mig, till det som får mig att må precis som jag vill.

Bra...

Men sinnet måste vara öppet, våga vara öppet för förändring.

Sluts de inne så är det enkelt att falla tillbaka till det jag kunde bäst.

Nu vill jag inte längre vara bäst på det.

Det är dags att våga vara bra på annat.

Ha en bra kväll

/J

Jag tänker, ganska mycket på ganska mycket.

I stunder av tvivel så tänker jag ofta på sånt jag varit med om.

Vad jag hade kunnat gjort annorlunda.

Men det visar sig oftast att, jag vill egentligen inte ändra nånting.

För det hade betytt att jag inte skulle vara den jag är idag.

Trots mina fel och brister jag bär på idag, så kan jag ändå stå för vem jag är idag utan att skämmas för det.

Jag vet alla fel jag har gjort, tro mig jag vet.

Men jag har fått så otroligt mycket kunskap och jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv.

Det gör jag fortfarande, varje dag kommer det nånting som jag har nytta av.

Jag är långt ifrån perfekt, men jag vet vad jag vill.

Och jag står för mina val i livet.

En dag i taget tar mig längre och längre på den väg jag färdas på.

Och det är en väldigt spännande resa.

Ha en bra kväll

/J

Jag har under några dagar rannsakat mig själv rätt mycket och kommit fram till vissa saker.

Visst, jag har fattat många knepiga beslut även under min nykterhet, och flera personer har tagit illa vid sig.

På nåt sätt lyckas det bli så men det är ju ingenting jag strävar efter.

Resultatet blir oftast att jag slår stenhårt på mig själv.

Alltför hårt ibland.

Men när jag i lugn och ro tänkt igenom saker och sett det med lite andra ögon så kan jag ändå säga att, på de stora hela så mår jag rätt bra.

Det kommer stunder av tvivel men det är bara knyta näven och ta sig igenom det.

Jag kan faktiskt inte göra annat än att säga vad jag tycker och tänker.

Bara jag är ärlig och hjärtat står bakom de jag säger.

Och det gör det nuförtiden.

En väldigt skön känsla som jag tänker stanna kvar i.

En dag i taget.

Ha en bra kväll

/J

Genom mitt liv har jag både byggt och raserat förtroende.

Många av dessa människor som tappat förtroendet för mig har jag lyckats sånär att få tillbaka det.

Men hur är det med dom som är allra viktigast för mig?

Har dom fötroende för mig?

Dom flesta har det, men det finns några enstaka, vars förtroende jag har förbrukat.

Och det känns jävligt misslyckat, att leva med den vetskapen att jag har försummat de människor jag borde haft närmast hjärtat.

Att leva på jakt efter någonting enbart för att gömma mig från mina största rädslor.

Den ständiga flykten från verkligheten som till slut tog ut sin rätt på de sättet, att jag glömde de viktigaste.

Jag glömde det jag faktiskt hade och verkligen ville ha.

Jag blundade för det som stod framför ögonen på mig, med öppna armar men jag valde att titta åt ett annat håll.

Lärdomen av detta är, VÅGA stå kvar när det känns som mest skrämmande.

När det känns som att varenda cell i kroppen vill fly åt alla olika håll, stå kvar och ta på den känslan.

För den kommer ju försvinna, det är ju i teorin vetenskapligt bevisat.

Bara man tar sig igenom det.

Synd att jag drog den lärdomen lite för sent.

För jag är rädd för att det är ett speciellt förtroende jag aldrig kommer få igen.

Och det är nånting jag får leva med.

Sad but true.

Ha en bra kväll

/J

Sakta men säkert känns det som att jag börjar hitta tillbaka till den väg jag en gång färdades på.

Mycket av det beror nog på saker som hänt i veckan.

Ganska tråkiga saker men nödvändiga tror jag.

Jag börjar återfå kontrollen på livet, och mycket beror som sagt på det som hänt tidigare.

Tyvärr blev det mycket hårda ord istället för ett fredligt avsked och det är nånting jag ångrar.

Men det är som de är nu, och det gäller att blicka framåt och göra vad jag kan för att fortsätta framåt.

Jag hoppas att alla blir nöjda och glada i slutändan.

Äntligen har jag hittat det jag behöver fokusera på, det som gör mig glad och nöjd med tillvaron.

Och det vore väldigt dumt att kasta bort det en gång till.

Fullt fokus och kontroll på livet så bör det bli bra i sinom tid.

Mycket positiva saker på gång som börjar förgylla tillvaron i livet.

Det ska jag försöka ta vara på.

Ha en bra dag

/J

Jag har gjort en del dåliga val här i livet, fattat en del dåliga beslut.

Jag har fått en del ovänner på resans gång och samlat på mig en del människor som inte tycker så värst bra om mig.

Så mycket kan man kalla mig, men att kalla mig lögnare, det är ren idioti.

Fick ett jätteargt sms igår, som slutade med en längre konversation som i sin tur avslutades med några mindre väl valda ord från vederbörande.

Jag blev kallad lögnare, att jag varit oseriös osv...

Men kära du... Förstår du inte bättre så ska du nog hålla dig borta.

Besitter man ett så naivt tänk att man bara ser ett enda mönster, ja då finns det en hel del kvar att lära.

Vill man inte förstå, då förstår jag att det är enkelt att skylla ifrån sig på nån annan.

Att kasta ur sig saker som att jag är en lögnare, det är bara löjligt.

Trots allt så låg jag inte sömnlös över detta heller.

Det kändes mer som en lättnad faktiskt. En lättnad över att inte behöva prestera någonting som jag egentligen inte vill, eftersom det är känslan jag har haft.

Vissa kan hantera en del saker, vissa kan det inte. That´s it.

Summa summarum så känns det ändå skönt.

Observera, acceptera och släpp taget...

Allt händer av en anledning.

Men att kalla mig lögnare...

Det är jävligt lågt.

Ha en bra kväll

/J