För ett par dagar sedan så blåste det upp en liten storm i verbal form.

Det grundade sig i ett inlägg som skrevs samma dag, men maken till att inte förstå har jag aldrig varit med om.

Jag fick förslaget att söka till psyket, jag var en tragisk människa osv.

Men trots ihärdiga försök att förklara vissa saker så gick det tyvärr inte in.

Om det beror på att personen ifråga var fast besluten att försöka trycka ner mig eller inte ska jag låta vara osagt, men det kändes som det.

När jag fick höra att jag var tragisk så kändes det till en början, det ska jag erkänna.

Är jag i grund och botten tragisk? Enbart trasig och tragisk?

Frågorna kom...

Men det kom människor som försvarade mig, jag blev faktiskt förvånad.

Det var ingenting jag hade räknat med, det kanske beror på att jag alltid har känt mig uträknad och utstött på ett sätt som kanske endast varit en illusion.

Det värmde mitt hjärta enormt mycket, dessa personer stod upp för mig.

Jag är väldigt tacksam för det.

När krutröken lagt sig lite senare som märkte jag ändå en sak.

Det var inget som störde mig märkbart, det visade mer knepiga sidor hos honom än det störde mig.

Och då slog det mig, det finns ingen som kan trycka ner mig, ingen annan än jag själv.

Jag är min egen största fiende...

Kommer du utifrån och försöker göra det, så har du inget för det.

Och det är tack vare mitt arbete med mig själv som jag faktiskt har tagit mig dit jag är idag.

Lite säkrare på mig själv, mycket ödmjukare inför mina uppgifter.

Alla har rätt till en åsikt, men köper du inte en förklaring efter otaliga försök att få dig att förstå, då är du fel ute.

Respekt för andra, respekt för livet.

Det tror jag man kommer långt på.

Ha en bra kväll

/J

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kvällen igår var en riktigt trevlig kväll tillsammans med fina människor, jag fick några nya vänner. Och jag tror att det var just den typen av vänner som får mig att må bra.   Samma visa idag, en riktigt trevlig kväll med god mat och trevli...

Jag läste en ganska skön kommentar rätt nyligen som fick mig att inse att det kanske är just så. Att jag bloggar mindre när jag mår bra. De senaste månaderna har jag ju faktiskt mått alldeles utmärkt, inte tänkt så mycket egentligen.   För...

Under en längre tid har jag mått fantastiskt bra. Jag har haft lätt att hålla mig i nuet och njuta av vad som sker här och nu.   Men igår insåg jag att, samtidigt som jag har mått så bra, så har jag slarvat med mitt arbete med mig själv. E...

Under min tid i tillfrisknande så har jag jobbat hårt med ärligheten, med tilliten till andra och även till mig själv. Ärligheten har varit väldigt svår i många avseenden, men när den började komma så öppnade sig många nya möjligheter. Att sli...

Igår var jag ute och käkade med mitt jobb. En riktigt trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap.   Den fortlöpte perfekt, tills en i sällskapet sa till mig, jag tycker du är så stark som kan vara med oss utan att dricka, du är så dukti...